en
.svg)
På Green Power Sweden Summit 14 okt höll Peerpointing-initiativet och Renewable Sweden ett uppskattat Power Talk om en precis lanserad rapport kring nyskapande och viktigt förankringsarbete för förnybar energi.
Resultat som är svåra att bortse från
Till och med korridoren bredvid lounge-scenens sittplatser fylldes snabbt av åhörare när den precis lanserade rapporten Missuppfattad motvind 2025 presenterades och diskuterades. Inte en mobilkamera låg i fickan hos publiken när de uppseendeväckande slutsatserna presenterades en efter en:
1. Majoriteten vill ha mer vindkraft i sin kommun – men vi tror inte det.
I projektets nationellt representativa urval (760 svar) var 56 % positiva till mer vindkraft i den egna kommunen, medan den genomsnittliga uppfattningen av stödet var 46 %. I opinionssammanhang är tio procentenheter alltid ett avsevärt gap, och dynamiken av uppfattad-minoritet-trots-faktisk-majoritet gör diskrepansen än mer problematisk.
För de tretton kommuner som projektet fokuserade på (runt 500 svar i varje) var uppfattningsgapet mindre i vissa och större i andra, men det fanns i alla. I runt hälften av dem var det uppfattade stödet lägre än 50 % trots att det motsatta faktiskt gällde.
Det senare var också fallet för alla fyra sydsvenska västkustkommuner där projektet passade på att samla in indikativa data från ett mindre antal svar kring stöd för vindkraft offshore: Falkenberg, Halmstad, Höganäs och Varberg.
2. Vi underskattar särskilt stödet hos landsbygdsborna.
Det mesta av missuppfattningen ovan drivs av en underskattning av vad människor utanför tätorterna tycker om mer vindkraft. På nationell nivå var stödet hos denna grupp 43 % medan uppfattningen av stödet låg på bara 30 %. Så medan denna undersökning inte visade majoritetsstöd bland landsbygdsborna så lät studiedesignen projektet avslöja att opinionslandskapet var långt från så fientligt som beslutsfattare kanske tror.
På tal om detta innebar 56 %-siffran i punkt 1 ovan, angående stödet hos alla, inte att nästan hälften var emot: eftersom det var en ganska stor neutral grupp (17 %) och några Vet inte (3 %) var faktiskt bara 23 % negativa totalt. För landsbygdsborna var den siffran 37 % – en lägre andel än de nämnda 43 % positiva.
3. Stödet för det kommunala vindkraftsvetot i nuvarande form tros vara högt men är lågt.
Bara 37 % av respondenterna på riksnivå vill behålla den nuvarande utformningen på vetot, men svenskarna tror att 50 % vill det. Eftersom vetot hittills i år har använts i 97 % av fallen när kommunpolitiker har fattat beslut om föreslagna vindkraftsprojekt är det inte svårt att föreställa sig att korrigering av denna missuppfattning skulle kunna spela en roll för antalet tillstånd som till slut erhålls. Stödet var högt – 68 % – för att reformera vetot så att kommuner enbart tidigt under processen kan stoppa ansökningar från att bedömas av länsstyrelsen. Projektet såg ingen egentlig social missuppfattning angående detta stöd, med ett uppfattat stöd på 64 % i genomsnitt.
4. Kommunpolitiker verkar om något ha ännu sämre förståelse för opinionsläget.
Projektet bjöd också in kommunpolitiker till att svara på en anpassad version av webbenkäten. Jämfört med den använda guldstandard-proceduren för urval och rekrytering som användes för allmänheten – randomisering, stratifiering, mixade metoder för inbjudningar (post, SMS, Kivra), viktning – bjöds denna målgrupp bara in via email. Som förväntat både utifrån denna realitet och från erfarenhet av andra, dyrare metoder var svarsfrekvensen bland politikerna låg: 13 % jämfört med 28 % för allmänheten. Därav ordet "verkar" i rubriken.
Mönstren i de 222 svaren från de tretton nämnda kommunerna är dock ändå tolkade som starkt indikativa eftersom de speglar allmänhetens resultat nära – inklusive underskattningen av stödet för mer vindkraft lokalt. Om något verkar väljarnas representanter hysa större missuppfattningar av väljarnas åsikter än vad väljarna själva gör vilket är väldigt problematiskt. Dessa resultat ligger också i linje med till exempel robust brittisk och tysk forskning på många olika frågor som anländer vid samma slutsats, att politiker tenderar att ha större sociala missuppfattningar än allmänheten.
5. Problemet/möjligheten är större för vissa kraftslag (särskilt vindkraft) än för andra (t.ex. kärnkraft).
Medan projektet såg konsekventa underskattningar av stödet för vindkraft var inte fallet det samma för kärnkraft. För vind var mönstret tydligt: i alla 20 kommuner där projektet fick tillräckligt stora urval för att säga något (minst 50 svar men i de flesta fall upp till tio gånger så stora) rådde det på kommunnivå inte en enda överskattning. När det kommer till stöd för ny kärnkraft i ens egen kommun såg mönstret istället slumpmässigt ut och uppfattningsgapen var mycket mindre. Två procentenheter underskattning där, tre procentenheter överskattning där.
Detta betyder att svenskarna av någon anledning har en mycket bättre förståelse av folks attityder kring kärnkraft än av deras attityder kring vindkraft. Uppenbara kandidater till bidragande orsaker är desinformation och ett välorganiserat motstånd som lyckas fånga oproportionerligt mycket uppmärksamhet. Detta är naturligtvis inte bra, men det betyder också att det dominerande narrativet i (social) media i Sverige inte korrekt reflekterar vad allmänheten som helhet faktiskt tycker, så om vi skingrar dimman finns det rum för snabb förbättring.
Projektet samlade tillsammans med Indikator Opinion in opinionsdata från över hela landet, gemensamt finansierat av ett dussin intressenter i förnybartbranschen. Det projektet har letts av Peerpointing-initiativet, som representerades på scen av frilansande klimat- och beteendestrategen Tim Isaksson.
Renewable Sweden deltog inte formellt men gav projektet input och kontakter under våren. Att få hålla detta Power Talk tillsammans kom därför naturligt och blev en ömsesidigt belönande avslutning av denna första fas av peerpointing i sektorn (ordet är också ett verb: att identifiera och motverka så kallade sociala missuppfattningar).
Sociala missuppfattningar är långt från oskyldiga kuriositeter
Tim förklarade att flera problem uppstår när vi har felaktiga bilder av vad våra medmänniskor eller väljare tycker. Eftersom vi är djupt sociala varelser som är villiga att gå långt för att inte bli utstötta från gruppen kan sociala missuppfattningar leda till självcensur, när man felaktigt tror att ens åsikt är impopulär och inte vill sticka ut hakan. Missuppfattningarna kan också leda till att människor byter åsikt "i onödan", för att konformera med vad man tror är majoritetens åsikt. Samma mekanismer gäller för ledare inom politik och näringsliv, men konsekvenserna där blir ännu mer direkta och negativa eftersom de får ledarna att inte känna tillräckligt med råg i ryggen för att våga fatta de beslut som behövs utan istället faller för trycket från en högljudd minoritet.
Med andra ord kan sociala missuppfattningar leda till att vi inte bygger det samhälle vi faktiskt vill ha. Vissa kanske menar att "OK, vi vet inte riktigt vad grannarna tycker, det är väl inte så överraskande, vad är grejen?"
Men ur ett större perspektiv blir det ett högst verkligt demokratiskt underskott. Forskning på social spridning och sociala rörelser visar att även till synes små skiften i uppfattad opinion kan katalysera stor mobilisering inom frågor som spänner från internationell väpnad konflikt till familjepolitik. Om allmänhetens stöd för positiv förändring systematiskt underskattas, vilka stora omställningar till en bättre värld hindras helt i onödan? Sociala missuppfattningar innebär därmed ett icke-försumbart hot mot framsteg varhelst de uppstår. Givet klimatkrisen och det omställningstempo vi behöver bidrar de också till samtida och framtida lidande från klimatförändringarnas konsekvenser.
Vad innebär detta för förnybartsektorn i och bortom Sverige?
Renewable Swedens grundare och VD Jeanette Lindeblad inledde dragningen med att slå fast att de alltmer icke-linjära tillståndsprocesserna innebär nya utmaningar för acceptansarbete, särskilt vad gäller att säkra tillstånd för ny vindkraft. Företagets erfarenhet är att nya grepp behövs för att lyckas övertyga såväl kommunpolitiker som allmänhet att de flesta invånare faktiskt passivt ger sitt starka mandat för utbyggnaden, men dränks ut i debatten och då inte främst av legitima farhågor från närboende.
Att framföra opinionsundersökningar i en ny paketering kan vara ett värdefullt verktyg i det arbetet, fortsatte Jeanette. I kombination med tjänster för lyhörd medborgardialog och uppsökande kunskapshöjning – inklusive modern visualisering – som går bortom traditionella samråd kan vi se till att projekt inte fälls bara för att beslutsfattarna enbart hör rösterna från ett fåtal invånare och från särintressen.
Tim avslutade den uppskattade och insiktsfyllda kvartslånga sessionen med att instämma i behovet av nya sätt att kommunicera. Branschen har det väldigt tufft just nu och en av pusselbitarna framåt kan vara att ta tillvara på den intressanta möjligheten som de sociala missuppfattningarna trots allt medför. För det finns alltså redan existerande, lågt hängande "acceptansfrukter" att plocka i klimatomställningen – ny övertalning behövs många gånger inte. Så steg ett är att själv synliggöra den tystlåtna majoriteten genom att visa beslutsfattare data från mätningar som dessa. Steg två är att få den tystlåtna majoriteten att våga göra mer väsen av sig, genom att brett kommunicera de positiva sociala normerna.
Många ur publiken ville efteråt prata med Tim och Jeanette om vägar framåt. Vi välkomnar alla som är intresserade att höra av er för att hitta sätt att samarbeta. För det är brådskande att vi gör framsteg kring detta. Nästan på slutet av sessionen frågade en branschföreträdare hur missuppfattningarna kan komma att påverkas under upprinnelsen till valet. Vårt svar: de kommer sannolikt inte att minska av sig själv.
LÄNKAR:
